Olika typer av anteckningsmänniskor, vilken är du?

På en lektion eller föreläsning är det väldigt vanligt att anteckna vad som skrivs och sägs.

Det huvudsakliga målet är att försöka få in och förstå så mycket av den väsentliga informationen som presenterats på tavlan till minimal arbetsinsats. För att veta hur just du antecknar bäst är det enklast att prova en massa olika sätt och se vilket som fungerar bäst. Här har du några olika varianter att prova.

Att anteckna eller icke anteckna

I grova drag finns det två typer av människor på en föreläsning. De som antecknar och de som inte antecknar.

De som väljer att inte anteckna brukar oftast åberopa att de lär sig bäst genom att lyssna. Andra säger att de inte hinner fokusera på vad föreläsaren säger när de måste skriva samtidigt.

Skribentens egna icke-vetenskapliga undersökning av en minimal grupp människor har dock kommit fram till en annan anledning, nämligen lathet. Ibland orkar man helt enkelt inte.

Papper, surfplatta eller dator

Numera är det inte ovanligt att se åhörare anteckna på surfplattor och bärbara datorer istället för på ett klassiskt pappersark.

Datorn har fördelen att det går snabbt att skriva och ändra text. Däremot är det otroligt knepigt att snabbt skriva in formler som exempelvis

\[ s'(t_{0})=\lim _{{h\to 0}}{\frac {s(t_{0}+h)-s(t_{0})}{h}}\]

i de flesta ordbehandlare. En vanlig kompromiss är att använda papper till de naturvetenskapliga ämnena med beräkningar och datorn till de tillfällena då det mesta som ska antecknas är text.

Löspapper eller ett block

En del skriver helst på lösa papper för att enkelt kunna häfta ihop varje föreläsning till en egen enhet.

Andra föredrar att samla allt i ett block och tycker det är mer strukturerat.

Fördelen med att skriva på lösa papper är att det ofta är mycket enkelt att scanna in dessa. Oftast behöver de bara placeras i ett fack ovanpå scannern så löser denne resten själv medan varje sida i ett block måste scannas för sig. Däremot riskerar en istället att stå med en herrans massa lösa papper likt Harry Potter och breven i vardagsrummet efter ett tag.

Blankt, rutat eller linjerat

Blanka papper är trevliga, men rader med text riskerar att bli väldigt sneda. Figurer blir svårare att rita utan stödlinjer.

Linjerat papper är trevligt att skriva text på, men ekvationer täcker ofta flera rader vilket gör att det inte alls blir så snyggt som man tänkte sig från början.

Rutat papper känns bra för det använde man sannolikt i grundskolan där man skrev varje siffra i en ruta, och det känns tryggt. Dessvärre är rutorna alltid för små, men trianglar, pilar och annan geometri blir mycket lättare att rita upp skalenligt.

Ovan är en exempelskiss på samma information om Newtons andra lag och en låda som accelererar på ett blankt, linjerat och rutat papper.

Enkel blyertspenna eller hela regnbågen

En del gillar att färgmarkera olika avsnitt i sina antecknar för att lättare kunna särskilja vad som är vad.

En nackdel med att rita hela regnbågen i sina antecknar är det frekventa bytet av pennor eller stift i pennan vilket kan stjäla lite uppmärksamhet från tavlan.

Låtsas att du skriver anteckningar åt någon annan

Ett sätt att höja kvalitén på sina anteckningar är att låtsas att någon annan ska läsa och förstå de efteråt.

Datummärk första sidan

Det underlättar när man ska titta tillbaka på sina anteckningar om dessa är datummärkta. Dels för att sortera i kronologisk ordning. Det är också tacksamt när man söker efter något speciellt och har ett hum om vid ungefär vilket datum man petade ner det i sina anteckningar.

Om det finns en Powerpoint, skriv upp vilken slide

Om man har tur har föreläsaren varit vänlig och delat med sig av en PowerPoint han sannolikt har uppe på projektorn. Förhoppningsvis är varje slide märkt med ett sidnummer också. Om föreläsaren nämner något relevant till just den sliden kan det vara värt att skriva ner ”PP 25/42”, för att komma ihåg att detta sades till slide nummer 25 av 42.

Hur antecknar skribenten?

Jag använder mig av en 0.7 millimeters stiftpenna, datummärkta blanka lösa papper som häftas ihop efter varje föreläsning och sätts in i en pärm.